3 miljarder till lärarna, men inte till alla

Mera pengar till lärarna och vissa andra personalkategorier är välkommet efter mer än  7 magra år. Lärarna har stått tillbaka länge och det är hög tid att göra något. Jag ser detta ändå som en riktad åtgärd mot några. Låt vara att man kan ge 60000 personer, 2500-3500 kr mer utöver lönerevisionen.
Lärarlönelyftet innebär att medel tillförs till skolhuvudmännen för att de ska höja lönerna för lärare som utvecklat undervisningen på egen hand eller tillsammans med kolleger och på så sätt förbättrat elevernas studieresultat eller måluppfyllelsen i förskolan.
Då inställer sig en fråga? Förbättrar denna åtgärd skolan med automatik på något sätt? Jag skulle vilja säga, tveksamt, då man inte samtidigt kräver akademisk fortbildning för en bättre skola. I den här modellen finns också inbyggt en stor portion godtycke, då jag inte sett några medföljande, i mina ögon, verksamma kriterier som man skall uppnå. Det blir enbart ett extra lönelyft i praktiken, menar jag. Säkert välkommet förstås, men utvecklande nja.

Bilder www.google.com

Hade det inte varit bra om man samtidigt krävt av skolhuvudmännen någon form av nya krav på lärarkompetensen. Vi har också haft mer än 7 magra år när det gäller kompetensutveckling också. Då menar jag kvalitativ kompetensutveckling som avtalet kräver i stället för den många gånger  grundläggande "kompetensutveckling" som vi allmänt ser. Främst då av ekonomiska skäl, enligt principen "bunta ihop alla" oavsett läraruppdrag.

På sikt kan höjda löner ge bättre skolresultat, vilket lärarförbunden framhållit. "Det finns två möjliga förklaringar till varför det kan finnas en kausal koppling mellan lärarlönerna och elevernas resultat. Den första är att högre löner kommer att göra att fler duktiga studerande tilltalas av yrket. När den möjliga tillgången till lärare ökar på grund av högre löner, kommer konkurrensen om tillträde till yrket att bli större. Det i sin tur skulle betyda att den genomsnittliga kompetensen hos dem som blir lärare ökar. Den andra mekanismen är mer subtil – nämligen att högre lärarlöner förbättrar lärarnas position i landets inkomstfördelning och därmed också läraryrkets " (Peter Dolton och Oscar Marcenaro-Gutierrez 2011)

Den mekanism man lutar sig mot är att ju bättre lärarlöner, ju bättre studenter kommer att vilja bli lärare. Denna modell gör förstås inget avtryck förrän dessa studenter kommer ut som lärare efter 4-5 år. Jag menar att man måste göra mer saker än att vänta på detta. En satsning på nu verksamma lärare måste till, annars kommer skolresultaten troligen att sjunka ännu mera. 

Lärarna måste få en fair chans att verka i det samtida samhället genom att få del av forskningsrön och fysisk fortbildning. Ett fält som måste stärkas ganska omgående är stödet till att använda digitala hjälpmedel i undervisningen, samt att arbeta med elevaktiva metoder. 

Förre skolministerns strategi att peka med hela handen och att fixera sig vid katederundervisning har enligt mitt sätt att se fördröjt det som behöver göras i svensk skola. Detta satte skoforskningen på undantag från en redan svår sits att försöka verka för en bättre skola.