Individuella löner och mindre klasser utvecklar det skolan?

I det här inlägget fortsätter jag på temat lön och skolutveckling. Under lång tid har lärarna fått höra att individuella löner ökar arbetsinsatsen. Det ger stimulans att tänka vidare och utveckla skolan anser man allmänt. Vem får då de största lönepåslagen utöver lönerevisionen? Jo det är de lärare som kan tala för sig, de som troligen inte vill dela med sig av sina idéer av denna anledning, anser jag. Detta blir en följd av att kriterierna är lite luddiga och godtyckliga för vilka lärare som ska ha lönetillägg. En tendens om detta blir allmänt är att den motverkar samarbete och utveckling för lärarkollektivet.

Om löneresursen för försteläraren säger man:
 "Det fanns starka förväntningar på rollen som förstelärare och vad den ska kunna göra och innebära för skolan. Men forskningen är tydlig med att högre löner i sig inte ger bättre undervisning" (Per Kornhall 2015)

Bilder www.google.com

Man har också i detta sammanhang en övertro på att mindre klasser är lösningen för lärarna, dels för att minska arbetsbelastningen och dels ge förutsättningar för att arbeta annorlunda. ”Varför har mindre klasser så liten effekt? Svaret är att lärare gör samma sak oavsett storlek på klassen och vem blir då förvånad”, sade de senaste årens mest tongivande skolforskare, den nyzeeländske professorn John Hattie, när han besökte Stockholm (Skolledaren 10/2012)
Dessa två citat visar på att skolutveckling kan i en del fall vara mera  tro än vetande.. Att höja löner för att undervisningen ska bli bättre gör liten skillnad och att minska klasserna för bättre arbetsmiljö för lärarna fungerar inte heller som man allmänt tror. Dock har forskningen visat på ett undantag med mindre klasser. Man menar att man kan nå vissa framgångar genom att lägga mer resurser i de tidigare åren i skolan.

Då kan man fråga sig vad syftet är med individuella löner? Eftersom inte alla lärare får lika höga lönepåslag så förstår var och en att det är främst för att spara pengar, enligt mitt sätt att se. Om inte detta vore syftet så skulle alla få samma höjning av lönen. Att mynta begrepp som "duktiga lärare" och övriga lärare har samma syfte.

De här syftena menar jag har bromsande effekt på skolans möjligheter och till att lärarna ska kunna samarbeta på ett funktionellt sätt för utveckling.

Att lärarna behöver högre löner är en självklarhet, så man kommer upp i paritet med andra yrken med lika lång utbildningstid. Detta menar jag är en isolerad fråga som måste kopplas bort från allt prat om skolutveckling. Skolutveckling får man som ett resultat av kompetensutveckling, genom moderna metoder och en utvecklande pedagogik. Därtill behöver skolforskningen få större genomslag i skolan. Hittills har det varit svårt att införliva forskningsrön i praktiken i klassrummet.

Att man tillgriper reformer som förstelärare eller avsätter pengar till att minska klasstorleken generellt är mera politiska lösningar som inte har någon grund i pedagogik eller didaktik. Att lönesplittra lärarkollektivet är ingen framkomlig väg i mina ögon heller.