Är det fruktbart att jämföra elever förr och nu?

I skoldebatten har man alltid framhållit att det var "bättre förr" då man jämfört dagens elever och deras prestationer med  tidigare elever.
"Att jämföra elevernas betyg över tid, till exempel, är svårt för att inte säga omöjligt. Betygssystemen har ändrats flera gånger och de är inte jämförbara. Ytterligare ett problem med betygen är hur man ska kompensera för den betygsinflation som kraftigt förstärkts sedan det kunskaps- och resultatbaserade betygssystemet infördes 1997". (Sten Svensson 2016)

Hela betygsdiskussionen blir lite konstig, menar jag, då man diskuterar som om betygen är något absolut. Att många lärare i vårt avlånga land sätter betyg svarar förstås på resonemanget. Det finns ingen enhetlighet eller absolut betygsättning hur gärna man vill tro det. Man kan förstås använda olika statistiska motoder för att undersöka detta. Där svaren man får är säkert väl underbyggda statsistiskt. Men man får det svar som de statistiska metoderna avger. Om det man matar in inte är absoluta sanningar så blir det svårt att visa någon verklig relevans i de olika mätningarna.

Bilder www.google.com

"Ambitionen är hög, men det finns alltid en osäkerhet i dessa metoder. En statistisk metod kan ge ett resultat samtidigt som en annan metod kan ge ett annat. Därför ska man alltid tolka dessa resultat med försiktighet". (Sten Svensson 2016)

Som lärare med lång lärargärning har jag genom åren alltid menat att det är viktigt vad man mäter inte bara hur man mäter. Skolan har genom tiderna alltid velat mäta de synliga saker som t ex fakta då utryckta ur sitt sammanhang. Eleverna "lever" i en detaljvärld i skolan, som de sedan förväntas kunna sätta ihop till en helhet och dra slutsatser från.

Jag har i flera inlägg menat att dagens elever är de mest allmänbildade om man ser till det samtida samhället. Ett av problemen är att skolan hittills varit dålig på att ta tillvara detta. Nästan alla är vana vid digitala hjälpmedel som smartphones, surfplattor och datorer. Alltför ofta säger man från skolan att alla inte har de digitala hjälpmedel som behövs för skolarbetet. Resultatet av detta blir alltför ofta att ingen får använda dessa på lektionerna. Ett missriktat "rättvisekrav" vars resultat rinner ut i sanden. Om man ser till de samlade möjlighterna, skolans datorer och surfplattor och elevernas privata telefoner, så brukar man kunna nå målet att alla kan söka t ex information på Internet. 

Man har i betygssystemet ingen chans att mäta skickligheten att avända digitala hjälpmedel för att stötta inlärningsprocesser. Dessa inlärningsprocesser klarar man inte heller av att mäta. Än mindre att jämföra.

Den fråga man ställer sig. "mäter PISA och andra relevanta kunskaper för 2000-talet?". Detta är en mycket intressant fråga. Det skulle vara ännu intressantare att ställa eleverna inför olika problem, som de med baskunskaper, digitala verktyg ska lösa på bästa och mest funktionella sätt. Det är ju så man i vuxenlivets arbetsliv kommer att arbeta sedan. Men man kan inte bortse från att grundkunskaper är nödvändiga för att kunna lära vidare.