Vill man på allvar förnya skolan?

Ibland kan jag tycka att jag inte ser några verkliga ansatser till att förnya skolan till en skola i tiden. Jo det pratas mycket och har gjorts sedan man skulle förnya skolan senast 2011. Det har nu gått 5 år och vi ser ännu inga större tecken på att någon på allvar vill förändra skolan. De reformer man hittills tagit till har inte gjort några större avtryck i skolvardagen. Man pratar om rektorsroll på vanligt manér och arbetsmiljö för lärare på det vanliga sättet och att lärarna är viktiga.

Varför händer då nästan ingenting? Man brukar ibland jämföra en sjökapten med en rektor i sin ledande roll. Det finns en väsentlig skillnad för att föra "skutan" framåt. På ett fartyg arbetar man tillsammans med en gemensam uppgift. I skolans värld arbetar lärarna oftast i sin egen värld med "sin" klass, ibland avskild från kollegornas. Många försök har gjort för att lärarna ska arbeta tillsammans som besättningsmännen på fartyget. Men än har man inte lyckats med detta på något ingripande sätt, menar jag.

.
Bilder www.google.com

Rektor kan försöka leda lärandet, men hen kan inte beordra någon lärare att överge sin egen idé om lärande för att anta rektors och skolans "gemensamma". Så mycket av skolans problem ligger i organisationen och att lärarna själva får avgöra hur de ska undervisa sin/sina klassgrupper. Visst ska lärarna ha sista ordet i lärandets tjänst, men man måste rikta blicken framåt och ta till sig nya rön om lärande som bland annat hjärnforskningen har fört fram. Det duger inte längre att rektor isoleras från övrig verksamhet genom endast administrativa uppgifter och lärarna arbetar med sitt, det blir två "skilda världar", som sällan möts.

Om rektor inte kan "peka med hela handen" för att t ex ändra lärarnas pedagogiska metodik till att ta nya vägar, så får man gå andra vägar. Den enklaste är att genom utbildning och insikt kunna erbjuda lärarna att kanske använda effektivare metoder för elevernas lärande än de "gamla" man hade med sig från lärarhögskolan.

Man kan naturligtvis inte göra generella åtgärder till alla, utan man behöver ett antal åtgärder som man använder sig av utifrån sina egna förutsättningar. De medel man ska använda är de som man brukar ta till när man ska förändra, som riktade fortbildningskurser på akademisk nivå, studiecirklar, olika pedagogiska projekt, handledda diskussioner. Men man måste starta annars kommer man ingenstans. Det första steget är svårast, att komma ur de gamla hjulspåren. Man måste troligen till en början tillgripa olika typer av "morötter", t ex lite mera i plånboken för genomförda kurser, genom väl genomfört utvecklingsarbete tillsammans med elevgrupper mm.

En grundskola värd namnet måste verka i tiden, då kan vi inte välja bort mobiler, surfplattor och datorer, bara för att de hindrar lärarna att arbeta på det traditionella sättet. Många med god insikt i skolans värld säger att mycket av problemen med den målstyrda skolan är att man stannar vid målet och "sänker blicken". I en modern skola måste man tänka vidare och låta eleverna också föra fram sina idéer och insikter och på så sätt flytta fram "markeringarna" och söka svaren som kanske inte står i läroboken.

Den gamla skolan kännetecknades att man skulle avge "svaret", det svar som man avgivit i årtionden och vara nöjd med det som elev, förälder och som lärare. Det är mera insiktsfullt att eleverna söker det de från början inte vet som forskarna gör. Resultatet kan klaragöra om detta är ett hållbart svar för framtiden. Eller om det ska omprövas. Det finns mycket mera kunskap än det PISA mäter. Grundkunskaper måste finnas hos alla som verktyg för det fortsatta lärandet.