torsdag 7 april 2016

Motverkar skolans organisation skolutvecklingen?

Jag har i några inlägg tidigare behandlat skolans organisation, som jag menar, är ett stort hinder för skolutveckling. I grunden härstammar vår grundskola från den gamla folkskolan från 1800-talet. Varför organiserades skolan då så här kan man undra? Det finns ju förstås anledningar till detta. En av anledningarna var att det var brist på lärare och skriv- och läskunniga personer. En följd av detta var då att skapa "klasser" med så många som det var praktiskt möjligt att undervisa.

Man vill nu för tiden inte ha för stora klasser, men den gamla tanken finns där i bakgrunden trots allt. Om det behövs i våra dagar så ökas klassernas elever vid behov. Låt vara att blir klasserna för stora upp mot 30 elever och i värsta fall flera, så försöker man att ha ett tvålärarsystem som ska kompensera. Men många hinder finns ändå då i lokalerna, kanske i antalet datorer/surfplattor, men framförallt golvyta som blir ett stort problem.

Ett annat fenomen som ibland "dyker" upp är den gamla "kliniktanken" som fanns på sent 1960- talet och främst under 70-talet. I klinken fanns specialläraren som skulle hjälpa elever med skol- och inlärningsproblem. Tanken bakom allt sammans var sjukvårdens sätt att hantera problem, dvs behandla dessa elever så att de kunde återgå till sin vanliga klass på heltid, då utan sitt tidigare problem. Principen var att eleven ensam eller tillsammans med några andra elever med samma svårigheter skulle hjälpas utanför klassen i en klinik.

Bilder www.google.com

Det fanns då en tradition och en princip att specialläraren gick runt i klasserna och frågade lärarna vilka som behövde extra hjälp. På så sätt fylldes speciallärarens arbetsschema på. Så använde man vanligen specialresursen då. Det var inget som speciallärarna själva hittade på utan det var en deligering som var känd av rektorerna. Det som var positivt var att man försökte åtgärda problemet längst ut i kedjan. Var lärarna erfarna så fungerade det tämligen väl för den enskilda klassen. Svagheten var att det sällan fanns något övergripande perspektiv för alla dessa elever.

Klinikerna är nu borta, men kliniktanken finns kvar underförstått, i de särskilda undervisningsgrupper som upprättas av olika skäl. Ofta blir de nu för tiden "blandgrupper", för elever med inlärningsproblem, för elever som saknar full social kompetens och andra bekymmer. Man har nu förstått att man inte kan behandla bort problem, vilket gör att eleverna blir kvar i grupperna terminsvis och läsårsvis.

Att det blivit så här, kan bero på klasstorleken, svårighet att undervisa "normalstudiegången", dvs den nivå som läraren undervisar klassen på. Redan tidigt fanns "bristen på resurser", eller rättare resurser som föll mellan stolarna. Resultatet kunde bli att den minst erfaren läraren eller elevassistenten eller annan obehörig person skötte undervisningen i de särskilda undervisnnigsgrupperna. Kommer de nya lärarassistenterna på sikt att överta detta arbete  blir en intressant framtidsfråga. Detta då ganska mycket administration ändå kommer att finnas kvar hos läraren, angående betyg, skolresultat, föräldrakontakter, inlärningsproblem mm.

Med detta som bakgrund så skapar skolorganisationen själv skolproblem genom att skolan som organisation inte följt med tiden. Visst finns på många platser i vårt land moderna tankar hur en skola ska verka i tiden. Men alltför ofta faller det på schemaproblem, lokalproblem och det som sitter i skolans väggar.



Skolan kommer att utsättas för prövningar, när alla ensamkommande flyktingbarn, ska beredas plats i grund- och gymnasieskolan efter introdutionen. Utmaningarna kommer att bli många kan man anta. Bristen på legitimerade lärare kommer att ställa till det. Risken finns att de särskilda undervisningsgrupperna dyker upp mera frekvent för att skolan inte kan ta emot alla på ett optimalt sätt. Jag skulle önska att man kunde det, men i detta fall är jag pessimistisk. Kommer skolan oförmåga, i mina ögon, att förringa problemet eller till och med dölja problem? För att arbetsituationen för den enskilde läraren blir så stor att man måste säkerställa att de överlever i systemet? Resultaten vilken väg man väljer kommer att visa sig långt senare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.