Vargen kommer, vargen kommer!

Att varna för saker som ska komma är minst sagt invecklat. Lärarförbunden har säkert under minst en 10 årsperiod varnat för den tid som ska komma med stor brist av lärare och förskollärare. Nu är krisen ett faktum, väl förstärkt av stora pensionsavgångar och ett stort antal invandrande barn. Vargen kommer, vargen kommer är ett talesätt som inhåller en varning som upprepas över tid och kan då bli urvattnad för de som inte vill lyssna. Syftet är ändå att uppmärksamma på ett kommande faktum som av de flesta ses som en avlägsen fara, långt in i framtiden. Man framtiden är här nu med det påtalade budskapet.

Samtidigt förs en debatt om skolans innhåll som i mångt och mycket låter som vanligt, med lösningar vi hört många gånger tidigare "En undervisning som tillåter mycket variation, interaktion och personlig reflektion fungerar i regel mer motivationshöjande än traditionell förmedling. Stoffet får liv och byggs in i eleven när det processas via värderingsövningar, estetiska upplevelser och resonerande, enskilt, gruppvis eller med läraren". (Lisa Eklöv 2014)

Bilder www.google.com

Vi som arbetar som lärare eller har arbetat som det vet att denna tes är en sanning. Men det är bara en sanning om man har väl utbildade lärare. I skola och förskola finns nu ett stort antal obehöriga personer som är verksamma där. De flesta saknar pedagogisk högskoleutbildning har våra skolmyndigheter konstaterat. Metoden dessa personer måste arbeta efter är "naturmetoden", man lär när man arbetar. Denna metod är långsam då erfarenheter och resultat måste anlayseras över tid och återkopplas. Visst, naturmetoden leder också till målet om man arbetar under ett stort antal år. Men problemet är att vi inte längre har en homogen lärarkår som antas kunna arbeta efter skolkommisioners och utredningarns intentioner. 

Vad händer t ex under den tid vikarier och obehöriga "lär" sig med naturmetoden? Det är förstås inget nedvärderande i detta, utan bara ett konstaterande. Man kan inte klandra någon för något som man inte haft möjlighet till. Men att slentrianmässigt anse att alla som arbetar i skolan är "lärare" blir allt mer urvattnat. Då blir skolmyndighternas och politikernas tillrop ihåliga i mina ögon som t. ex "lärarna ska lyfta skolan", "de viktigaste i skolan är lärarna". Problemen som uppstår med obehöriga i skolan är den ryckighet som råder genom de anställningsförhållanden som man arbetar under och därmed kanske  engagemanget riskerar att minskas, då man vet att anställningen är kortvarig.

En vanlig kommentar som man kan få av vikarier på frågan hur man arbetar i klassrummet. Oftast blir svaret jag gör som lärarna när jag själv gick i skolan. Andra ber de legitimerade lärarna om råd och tips. Det är i för sig bra men har en baksida, då både kraft och tid tas ifrån dessa lärare för detta arbete.
Om 15 -20 % av lärarkåren är utan pedagogisk högskoleutbildning, så kan vi inte prata om lärarkåren som en homogen grupp längre. Vi måste nyansera och rikta insatser på olika sätt till olika grupper.

Om man kunnat genomdriva arbetslagstanken som "äkta" arbetslag med ett kollektivt ansvar för eleverna då kanske man kommit närmare målet. För att komma till målet måste man komma bort från "min klass" och uttrycket "i min klass bestämmer jag". I ett äkta arbetslag har man stor möjlighter att snabbare "suga in" obehöriga till att finna sin plats. Man snabbar på både den viktiga pedagogiska diskussionen till gagn för obehöriga och möjliggör att man får dessa att arbeta i arbetslagets anda och med arbetslagets pedagogiska metoder. Detta kan mildra de luckor som finns i det pedagogiska kunnandet.

Ska vi behålla den gamla organisationen från folkskolans tid, då kommer allt att ta tid om vi någon gång kan omvärdera skolans arbete till att verka i tiden. Den sanningen har myntats av många skolforskare.