Ord på papper ändrar ingenting

Senaste pappersprodukten är Skolkommissionens slutbetänkande SOU 2017:35  som i mina ögon slår in öppna dörrar. För oss i skolan är det mesta känt sedan tidigare och här upprepas det än en gång. Det positiva med rapporten är att den sysselsatt ett antal sakkunniga, så de haft sin försörjning under tiden.

Trots ett stort antal "pappersprodukter", så kan jag för min egen del konstatera - inget nytt under solen. Det går lätt att se att allt i rapporten eller nästan allt handlar om den teoretiska överbyggnaden, som ändring av lagar, det behandlar skolhuvudmän, det handlar om läroplaner, klasstorlekar och mycket mera.

Bilder www.google.com

Jag är helt övertygad om att denna pappersprodukt, inte ses av lärare i allmänhet som något genomgripande, då skolans grundläggande problem finns på en annan nivå. En nivå som först både behöver "städas och utvecklas" innan man på allvar kan tillgodogöra sig detta alster.

Arbetsmiljö
Det finns flera saker som måste åtgärdas först som arbetsmiljön, lärarinflytande i vardagen, lönen och en kvalitativ kompetensutveckling. När det gäller arbetsmiljön kan man inte tränga in ett antal lärare i  rum som inte är anpassade till att vara lokaler för yrkesarbetande personer. Man kan inte heller omgärda pedagoger med vedertagna förutsättningar för "kontorister", som leder till en ökad inrutning av skoldagen, främst i statiska block. Att jag använder ordet "kontorister" är för tydlighetens skull inte för att nedvärdera det yrket. I kontorens värld går mycket ut på att alltid behandla handlingar och människor lika vilken dag det än är, dvs på ett likartat rättssäkert sätt. I ett kreativt pedagogiskt yrke måste det finnas utrymme för tankar, reflektion, utveckling och förändring. Att kunna arbeta över klassgränser och ämnen utan att det till varje pris måste sanktioneras av rektor måste kunna vara en förutsättning.

Inom denna sfär finns annat som måste kunna avlasta lärarna, som rastvakter, måltidsvakter, rutinadministration mm till förmån för att få en mera sammanhållen undervisningssituation med tillräcklig tid för både förberedelser och efterarbete.

Lärarinflytande i skoldagen måste finnas för att göra skolan, mera flexibel och anpassad till den enskilde eleven. Lösningar över klassgränser med t ex nya sätt att undervisa måste vara "tillåtna" utan att behöva "be om lov". Eller att behöva förklara sig för kollegor som kanske har andra utgångspunkter. Alla skolor måste sträva efter att ha "högt till taket" för att man ska lyckas förnya skolan. Det har alltid varit så att de som går "lite mot strömmen" utvecklar och skapar "tankearbete", det gäller både elever och lärare.

Lönefrågan
Jag har i flera tidigare insändare påtalat att man kommer inte runt lönefrågan. För att få "stenen i rullning" måste man prioritera lönerna för alla lärare. Vi måste komma bort från den statliga tilldelningen av pengar på lösa boliner. I lärarleden vet vi alla att startpunkten för den "nya" skolan som skissas av Skolkommissionen är höjda lärarlöner.

Om man inte ser till de som ska utföra arbetet och förändringar för dessa så hjälper inga "papper" eller förslag till förnyelse. Det måste finnas signaler från samhället att läraryrket är viktigt och visa detta i plånboken. Detta är den viktigaste grundläggande åtgärden både för "gamla och nya" lärare. Börja med att sopa undan hindren och skapa en kreativ och meningsfull tillvaro för lärarna. Detta är den bästa investeringen för elevernas utveckling. Att, som i dagens läge, jämföra arbetsplatser för lärare och andra arbetstagares, blir i mina ögon mest ett skämt. Än i dag finns föreställningen kvar hos många utanför skolan att läraren ska sitta i katedern och utföra sitt lärararbete. Men man kanske menar att allt löser sig själv med tiden, då vi snart inte har några utbildade lärare kvar i skolan.