Varför gör man inget?

Nu har det pratats om lärarlönerna mer än 10 år utan att man tagit ett helhetsgrepp. Man pratat och pratar och är rörande överens att lärarlönerna måste höjas om man ska kunna "fylla på" i yrkets personalled. Men ingen vill ta första steget.

Nu har man under hela denna tid hittat på andra saker än det helhetsgrepp som behövs, man har delat ut statliga pengar till förstelärare och genomfört ett "lärarlyft" för vissa. Allt detta för att tysta kritiken och att komma billigare undan. Att dela till några lärare pengar på lösa boliner utan verkliga kriterier som inte har någon inverkan i skolans utveckling är bortkastade pengar. De lärare som "får" mera pengar blir förstås först glada, men de förstår ganska snart att man med detta skapar misstro, avundsjuka och irritation på landets skolor. Samtidigt som man från statens sida smiter från problemet och klappar sig för bröstet. 

Bilder www.google.com

Jag kan väl konstatera att man nu snart pratat ner skolan i "avgrunden". Man har inte ens förstått att tillkomsten av nya svenskar som ska ha skolutbildning blir ytterligare en extra påfrestning på de lärare som är kvar. Dessa förväntas också handleda det allt större antal av icke behöriga lärare som kommer in i skolan förutom vad deras tjänst innebär. Ett utmärkt sätt att "köra slut på människor". Så är man förvånad att sjukskrivningstalen och att man väljer bort skolan ökar på många ställen.

Om man inte ska höja lärarlönerna i en kraftig högkonjunktur som vi har nu, när ska 
man då höja lönerna? Man samlar i stället på utredningar och undersökningar i hyllorna som alla pekar på att man måste höja lönerna för alla. Dessa kan man snabbt lägga på hyllan och inte låtsas om något om deras existens. Strategin är tydlig för mig, man hittar på den ena subverksamheten efter den andra för att slippa höja lönerna för alla legitimerade lärare.

Vad har man åstadkommit med denna pengautdelning. Undersökningar har visat att ge pengar till några förändrar ingenting i själva organisationen. (Forskningsrapporten Policyidéer för svensk skola 2016). Man har nu på många skolor lärare som mer eller mindre givit upp, de som har möjlighet försöker göra något annat utanför skolan. Rent psykologiskt leder detta till att de som är kvar sköter "sitt" för att överleva i en situation som man inte kan påverka.

Det finns stycken som tangerar sagans värld som skrivningarna i Skolkommissionens rapport "Skolkommissionen anser mot denna bakgrund att undervisningstiden i grundskolan bör utökas ytterligare i takt med att tillgången på lärare förbättras. (SOU 2017:35). Det verkar som om man inte lyft  blicken och tittat ut i verkligheten. Har man en skolkommission som vill förändra genom det ökande antal lärare som utbildar sig? Var finns denna ökning, inte på läroanstalterna? Vi lärare som arbetar i verkligheten kan bara sucka när de som ska försöka förändra skolan inte är mera "verklighetsanpassade" än detta. Lärarleden glesnar och de som vill utbilda sig till lärare glesnar är ju verkligheten, vad menar man?

Många har satt sitt hopp till denna kommission, men tyvärr, allt förblir vid det gamla med mina ögon. Många skrivningar är, menar jag rena sagor, och tro på gud ske lov, eller vad man trodde på när man skrev ihop detta alster. Man fick till och med in en fläkt av Svenska spel i den lottning man föreslog för eleverna. Att höja lönerna för alla är startpunkten för en ny skola - det har konstaterats av de flesta. Den splittring av lärarna som man håller på med nu leder bara i fördärvet.