I väntan på nya reformer

Under rubriken "I väntan på nya reformer", döljer sig samma fenomen som både används för att exempelvis telefonköparen ska vänta tills nästa telefonmodell kommer ut för att få mera finesser i den, eller för att ett konkurrerande företag ska hinna marknadsföra sina nya produkter. Inom skolans värld, menar jag, fungerar det likadant, men allvarligare då man under denna väntan ofta inte företar sig något som skulle verka i nya riktningar. Effekten blir att man inte satsar då man inte vet om den riktning man valt ryms inom reformerna. Medan telefonen blir slutprodukten, så är skolans lott osäkerhet och något okänt.

När man från myndigheter och myndighetsverk högtidligt uttalar att nu kommer nya reformer, underförstått reformer som ska rätta till och utveckla skolan. Då dränerar man samtidigt skolan på kraft och individuella idéer från lärarna. Många lärare går då in i ett "väntans stadium" och fortsätter kanske i skolans vardag med den undervisning som man tror hamnar "inom de nya ramarna".

Bilder www.google.com

"Det finns forskare som menar att vi lever i reformernas tidevarv. Och som ifrågasätter syftena med dessa reformer. De menar att många utbildningsreformer snarare förstärker rådande skolkultur än möjliggör förändring". (Magnus Hultèn 2017)

Carl Anders Säfström (professor Södertörns högskola) talade i en föreläsning om ständiga (och små) reformer som "ett medel för staten att reproducera den rådande ordningen och på så sätt undvika större reformer" (de som kanske de facto behövs). Hans framförda idé fascinerar, är reformer ett sätt att tysta de som drabbas?

Detta menar jag blir ett tecken på att man "lappar" allteftersom "problemen uppstår". Vi har alla sett, förstelärareformen, lärarlyftet, mera matematik för lärare, mera idrott ja listan är lång. Det som uppenbart saknas är den översiktliga bilden som ska möjliggöra ett samlat resultat. Nu ser vi bara nya små problem som kommer, och som splittrade kollegier, flykt från yrket mm innan de kan "avhjälpas".

Är dessa reformtanker felaktiga i grunden, kan man undra då resultatet av dem ofta inte blir det åsyftade.

"Frågan är vad dessa reformer gör med skolan och kanske framför allt med dem som jobbar där; lärare och elever? För svensk del vet vi att kunskapsresultaten senaste decennierna sjunkit, men att upplevelser av stress och utanförskap ökar. Flera svenska undersökningar pekar också på ökad administrativ belastning på lärare senaste decennierna, framför allt ibland de som jobbar i de tidiga åren". (Magnus Hultèn 2017)

Ett närliggande exempel är Lgr 11, där man långt före införandet basunerade ut att denna reform skulle lösa grundskolans problem. Vi har under de efterföljande åren ändå sett att man som vanlig fått "lappa och rätta till" feltänk och oförutsedda effekter. Allt sådant som egentligen inte har någon genialisk lösning ställer till bekymmer för de som ska förverkliga alla planer - lärarna. Lever reformivern ett eget liv? Eller utnyttjar man från statsmakterna dessa mekanismer för att skapa status quo inom utbildningssystemet? Man behöver inte gräva ner sig så långt i konspirationsteorierna för att hitta frågor som man inte vill besvara, ex varför höjer man inte lönerna för alla lärare?

Att ständigt "gå i väntans tider" är ett tillstånd som är mycket destruktivt och resultatet för skolan blir ringa styrning , där de framtida konturerna inte finns utan bara antyds.