Desperationen breder ut sig

Under en tid har diskussionen om skolresultaten och betygen blivit allt hetare. Man har hört  flera röster som förordar att man ska flytta elever från det man kallar impopulära skolor. Skolor där man ser de största skillnaderna i betyg mm.

"För att minska skolsegregationen har flera skolor med låga studieresultat runt om i Sverige lagts ner och dess elever flyttats till andra skolor med syftet att ge dem bättre förutsättningar att nå kunskapsmålen". (SVT 2017)

Ska man analysera detta så måste man från skolmyndigheterna tro att skolbyggnaderna har något slags dålig "karma", som avgör vilka resultat eleverna har. Att flytta elever till andra skolor medför att de kanske får nya kamrater, vilket ibland kan vara ett plus förstås.

Bilder www.google.com

Att tro att skolbyggnaden är problemet är lite som att leta efter syndabocken som man kan avlägsna och på så sätt lösa problemet. Synsättet menar jag får drag av "woodoo", där man ska avlägsna det icke önskade, det onda.

"Boendesegregering och det fria skolvalet är ett par orsaker som olika forskare lyfter fram som förklaring på den ökande skolsegregeringen som innebär att elever med utländsk och svensk bakgrund i allt högre utsträckning går på olika skolor". (SVT 2017)

Sunda förnuftet säger att man kan inte angripa resultaten för att lösa de grundläggande problemen. I områden där segregationen är stor, så pekar man ofta på att boendesituation är den primära.

Till viss del är det förstås sant, men jag menar att föreställningarna "inom" skolelever och vuxna spelar en större roll. Synen på skolan, synen på lärande, uppgivenhet och ringa framtidstro spelar en större roll än skolbyggnaderna eller skolan som organisation. Om man samlar invandrare t ex i förortsområden eller andra områden, så uppstår subkulturer, där de gamla idealen man fört med sig från det "gamla" landet ofta får stor inverkan i det dagliga livet. Ibland kommer dessa i konflikt med "den vanliga svenskheten".

Barn och ungdom kommer oftare i kläm mellan de olika världarna, dels den bild och kunskaper skolan förmedlar och kanske den bild som släkten förmedlar utifrån sin verklighet i det dagliga livet. Genom att barn och ungdomarna rotar sig snabbare i det svenska samhället får vi säkert flera slitningar som kan komma till ytan.

Det är förstås inte av elakhet eller något annat som gör att föräldrar och andra släktingar håller hårdare på saker som reglerat deras liv i det gamla landet. Det är ett sätt att hålla en säker plats i ett nytt samhälle, vilket är viktigt för alla människor. Det här är mera framträdande saker än skolbyggnader som står på "fel" plats.

Så lösningen på skolans problem ligger på "andra" platser anser man med bakgrunden att elever ska flyttas. Parallellen med 50-60 talens USA kommer fram i tanken. Många som var inblandade i dessa skolförflyttningar då har vittnat om att de blev främlingar på två ställen. Så jag är inte säker på att detta är rätt väg att gå.

”Gräv där du står” är ett uttryck som Karin Rönnerman, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, tycker väl sammanfattar skolproblemet.