Ska mantrat - Skola, vård och omsorg upprepas

Vi medborgare kan nästan redan nu höra politikerna i januari ladda för att upprepa mantrat - skola,vård och omsorg. Kanske får det maka lite på sig för slagorden Lag och säkerhet?
För skolan del måste det nu äntligen handla om eleverna. Jag betvivlar att det blir så med 77 000 saknade lärare inom en femårsperiod.

"Vi står inför ett valår och inom kort kommer den politiska diskussionen om skolan att öka i intensitet. Skolan är en av de viktigaste samhällsbyggande institutionerna. Ett samhälle med välutvecklat skolsystem är ett gott samhälle med friska välmående medborgare. Därför är det också av yttersta vikt att vi hela tiden diskuterar och utvecklar skolan. Det är ju på så vis vi utvecklar samhället. Men handlar verkligen diskussionen om skolan om de som skolan är till för, eleverna"? (Karin Berg är lärare 2018)

Bilder www.google.com

Förändring?
Vi har upplevt ett antal valrörelser där skolan varit "högprioriterad", mest i högljutt tal. Trots detta kan jag konstatera att under flera år har en handlingsförlamning brett ut sig. Man fyller bröstet med luft och talar med "brösttoner" att nu ska det bli förändring. Efter de två senaste valrörelserna har skolan och skolansatserna fallit platt till marken. Det enda i panikåtgärd som man gjort är förstelärareformen och lärarlönelyftet, vilka har rört till tillvaron för alla lärare vill jag påstå. Allt fler är besvikna och flyr yrket, blivande studenter kan inte manipuleras till att arbeta i en skola som allt mer närmar sig stupet.

"Googlar du “Lärarbrist” och läser de tio första artiklarna på temat kommer du att få läsa om att lärarbristen leder till att lärare får arbeta dubbelt. Lärare får en försämrad arbetssituation med sämre förutsättningar, större klasser och sämre arbetsmiljö till följd". (Karin Berg är lärare 2018)

Denna information kommer inte att främja att fler studenter vill bli lärare. Skolledare och skolpolitiker måste ta av de rosskimrande glasögonen och se verkligheten. Det går inte att prata sig ur en kris, det vet alla. Om nu motbilden till de pedagogisk dimridåerna ser ut så här, då är det fara å färde. Vi kommer inte att kunna reparera hålen i organoisationen under en tioårsperiod inte ens i en femtonårsperiod.

Vi kan inte få någon förändring utan att se över alla lärares villkor om inte så menar jag är hela loppet kört. Men de största förlorarna är förstås eleverna som är utlämnande till en skola inte värd namnet. De är ju beroende av väl utbildade lärare som trivs i skolan.

Bara barnpassningsinstitution?
Visst fullgör skolan sin andra uppgift att "vakta" barn och elever medan deras föräldrar arbetar. Vi kan dock inte nöja oss med skolan som en barnpassningsinstitution. Men med den allt större andelen obehöriga lärare urholkas en lärande skola, menar jag med många. Visst finns det obehöriga som kan hålla kvaliteten uppe till viss del. Men ha ett antal obehöriga som anställs årsvis, inte får sätta betyg och därtill har stora luckor i pedagogik, genom att de saknar pedagogisk högskoleutbildning. 

Att skolan har urholkats genom allt fler obehöriga måste göra skillnad mot när alla är legitimerade efter en lång lärarutbildning. Detta menar jag säkert är en av förklaringarna till att fler elever klarar sig sämre. Men ämnet är för känsligt för att någon skolpolitiker eller annan säger detta högt. I sagans värld beskrev man det i "kejsarens nya kläder", där alla såg och visste, men inte sa något.. Frågan blir förstås, Är det någon som känner igen sig?