Arbetsmiljöverket: Lärare är en av de yrkesgrupper som har den sämsta arbetsmiljön.

I mitt förra inlägg tag jag upp arbetsmiljön i skolan, då en rapport redovisade denna i Karlstads universitet Rapport 2019:11. Där konstaterade man lärarnas problem i samband med planering och efterarbete av lektioner. Det här inlägget fortsätter på den inslagna vägen.

"Lärare är en av de yrkesgrupper som har den sämsta arbetsmiljön. Gymnasielärare drabbas mest av alla av sömnsvårigheter på grund av tankar på jobbet. Och grundskollärare har i störst utsträckning svårigheter att koppla bort jobbet på fritiden. Framför allt drabbas kvinnor. Samtidigt är manliga lärare klart överrepresenterade i fråga om att gå till arbetet vid sjukdom. (Arbetsmiljöverket 2017)

Undersökning efter undersökning talar sitt tydliga språk om arbetsmiljön i skolan. Trots detta händer inte så mycket. Det som är svårt att förstå är det troliga "ointresse" som ansvariga för arbetsmiljön visar för skolan. Min erfarenhet är, om man gör något, så riktar sig det nästan alltid mot eleverna, då deras föräldrar är en kraftig påverkansgrupp  mot huvudmännen.
Inte så ofta under mina lärarår har jag sett ansvariga politiker för arbetsmiljön informera sig på plats i skolorna. Detta menar jag måste vara ett absolut måste om något ska förändras.

Bilder www.google.com

Visst finns skyddsronder för personalen som ska dokumentera brister i arbetsmiljön. Det som då tas upp menar jag är oftast små saker, damm i hörnen, lösa skruvar, lampa som inte lyser mm. Men nästan inget görs åt arbetslokalerna och alternativa möjligheter, den psykosociala arbetsmiljön inte att förglömma. Vem är då ansvarig för hela arbetsmiljön i skolan?

Politiker och rektor är ansvariga
"Om du arbetar i en kommunal skola är kommunens politiker ytterst ansvariga för arbetsmiljön i din skola. Den kommunala nämnd som är ansvarig är skolans huvudman. Om du arbetar i en friskola har skolan en annan huvudman än de som kommunen ansvarar för". (Arbetsmiljön i Skolan, Arbetsmiljöverket  s 4 2017)

"Huvudmannen har oftast lämnat över ansvaret för det systematiska arbetsmiljöarbetet till rektorn på skolan. Rektorn ska bedöma vilka risker som finns för elever och de anställda för att bli sjuka eller skadas i skolan".  (Arbetsmiljön i Skolan,  Arbetsmiljöverket s 4 2017)

Ansvaret för arbetsmiljön och det löpande arbetsmiljöarbetet blir då rektors uppgift, som åläggs att arbeta för att förbättra den.

Arbetsmiljön i skolan handlar förstås också om stämningen och relationerna på skolan inom personalgruppen, den psykosociala arbetsmiljön. Nu kan vi relativt ofta se i media hur personalen drabbas av våld och trakasserier, ohörsamhet från elever och andra mm, vilket visar på brister i arbetsmiljön. Även om enskilda lärare råkar ut för detta, så är arbetsmiljön på skolan alla lärares uppgift att "torgföra".

Vad göra?
Som lärarkollektiv måste man sätta press på de ansvariga politiker som styr verksamheten, och i de fall rektor, om denne fått detta ansvar från huvudmannen. Arbetsmiljöansvaret är stort och har lång räckvidd i skolan som på andra arbetsplatser.
Min erfarenhet är att lärare i det längsta försöker "stå ut" och inte påtalar eventuella brister i arbetsmiljön innan man står vid vägs ände. Om man inte påpekar brister och kräver ändring, då får man den arbetsmiljö man "förtjänar", brukar man säga.

Resultat och följder
Ofta kommer omgivningen att se resultatet av brister i arbetsmiljön genom att lärare tvingas sjukskriva sig. De signaler man kan få är att det är ett personligt problem och inte ett arbetsmiljöproblem, där ansvaret ligger hos politiker och rektor.

Genom den decentralisering som åstadkoms av att man verkar i olika lokaler skilt från varandra gör det svårt att få den nödvändiga gemensamma bilden av arbetsmiljön. Detta menar jag är det största skälet till att man inte samverkar runt lärarnas gemensamma arbetsmiljö, alla har inte samma bild.

"Andra kategorier som anges av lärare eller fritidspedagoger i topp är ”arbeta över/ta med jobb hem”, ”inte kunna kontrollera arbetstempot”, “utsatthet för buller” samt ”bristande stöd från chefen”. (Arbetsmiljöverket 2017)

Arbetsmiljöverket  2017 och Rapporten från Karlstads universitet, Rapport 2019:11, är samstämmiga. Tillsammans måste resultaten vara en "varningsklocka" som påvisar risker i arbetet som lärare utsätts för. Gör lärarförbunden ett för dåligt arbete, genom sina ansvariga, när det gäller påverka arbetsmiljöarbetet för yrkesgrupperna - mitt svar på detta är helt klart ett ja! För att förändra behövs ett allt mer uttalat tryck på ansvariga, menar jag.

Arbetsmiljön är ett gemensamt åtagande
Många lärare uttrycker att arbetsklimatet blivit hårdare i skolan. Att kunna kommunicera som ett kollektiv är den överskuggande viktigaste faktorn, för att driva ett gemensamt arbetsmiljöarbete på skolorna.

Jag tror att många lärare har blivit "tagna på sängen", när det gäller att i tid se vad som hänt i skolan över tid. Säkert är det så att många tagit dessa smygande brister som ett personligt problem i stället för ett arbetsmiljöproblem.

I grunden historiskt sett, är läraryrket fortfarande ett ensamyrke i vardagen genom den gamla historiska indelningen en klass - en lärare. (Eller numera ibland flera i "klassen", men ändå skilda från övriga i arbetssituationen.). Att då minska den gemensamma tid för lärares planering och samarbete motverkar möjligheter att ta sig an arbetsmiljön.