Det som bekymrar mig mest är den verklighetsbeskrivning som man använder i regering och skolmyndigheter. Man ger i handling sken av att verkligheten är en annan än den verkliga, menar jag. Om man utgår från en värld och verklighetsbeskrivning som tangerar sagans värld, då sköter man inte sitt uppdrag, anser jag.
Bilder www.google.com
Utbildningsprognos
Totalt 92 000 lärare och förskollärare behöver examineras fram till 2021. Med dagens nivåer av antal nybörjare och andel studenter som lyckas med examen kommer omkring 145 000 examineras till 2031. Om inget förändras så kommer det därmed saknas omkring 80 000 lärare om 15 år. Verkligheten med antalet som söker lärarutbildningar i skolan är i dagsläget c:a 14000 per år (Skolverket 2019)
"Nu tar regeringen, tillsammans med Centern och Liberalerna de första stegen mot att genomföra den nya grundskolereformen, skriver Dagens Nyheter. I budgeten för 2021 finns 190 miljoner kronor avsatta, för att vidareutbilda personal i förskolan så att de blir behöriga att undervisa för de lägre årskurserna. Det är en förberedelse inför det lagförslag om tioårig grundskola, som nu ska beredas innan den lämnas till riksdagen". (DN 2019)
Förskollärare med ämnesbehörighet
Om man bara bytte namn på förskoleklassen med bibehållen metodik skulle jag vara med på tåget. Men att utbilda förskollärare så de kan undervisa i skolan ger sig inte i en handvändning. Utbildade förskollärare har redan både pedagogik och en del ämneskunskaper. Men att utbilda dessa i ämnesdidaktik, ämnesinriktad pedagogik tar tid. Av uttalandet kan man läsa att dessa förskollärare då ska undervisa från åk 1 till åk 3 (4) dvs de tidigare årskurserna.
Men att på kort varsel tro att de ska kunna undervisa i åk 1-3(4) blir bara en saga som ingen tror på, tydligen då undantaget regering och skolmyndigheter i Stockholm. Om ämnesundervisningen ska bedrivas i omgångar kan man förmoda, vad händer då med innehållet över tid? Avståndet har hittills varit för stort mellan myndigheter och verkligheten, det indikerar tidigare skolreformer mer än väl.
Men att på kort varsel tro att de ska kunna undervisa i åk 1-3(4) blir bara en saga som ingen tror på, tydligen då undantaget regering och skolmyndigheter i Stockholm. Om ämnesundervisningen ska bedrivas i omgångar kan man förmoda, vad händer då med innehållet över tid? Avståndet har hittills varit för stort mellan myndigheter och verkligheten, det indikerar tidigare skolreformer mer än väl.
Förskollärare har viktiga kunskaper
Jag vill på inget sätt förringa förskollärarnas kunskaper, men att inhämta ämneskunskaper och färdigheter för grundskolan tar i första hand tid. På nuvarande utbildningar för lågstadielärare kan det säkert ta år, att bli legitimerad.
Försöker man göra en snabbfix och sänka kraven då urholkar man skolan ännu mera.. Så i mina ögon står man där med sin "tvättade hals" och har skaffat sig ett problem till.
Jag vill på inget sätt förringa förskollärarnas kunskaper, men att inhämta ämneskunskaper och färdigheter för grundskolan tar i första hand tid. På nuvarande utbildningar för lågstadielärare kan det säkert ta år, att bli legitimerad.
Försöker man göra en snabbfix och sänka kraven då urholkar man skolan ännu mera.. Så i mina ögon står man där med sin "tvättade hals" och har skaffat sig ett problem till.
Men man kan ändå redan se lite grann hur skolverket distanserar sig från sagans värld genom olika skrivningar med Brask-lappen nedan. Klartexten blir om du inte har utbildningen för legitimerad tjänst gör det inget för du får undervisa ändå.
De
skissade undantagen talar sitt tydliga språk
Skolverket säger att det finns undantag när en legitimerad lärare eller förskollärare saknas.
Skolverket säger att det finns undantag när en legitimerad lärare eller förskollärare saknas.
Du som inte har
legitimation som lärare eller förskollärare och inte har behörighet i ett ämne
kan ändå få undervisa i det ämnet om
# det inte finns någon inom huvudmannens
organisation som har legitimation och rätt behörighet
# det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till barnen eller
eleverna.
Du måste i så fall vara lämplig att undervisa och så långt det är möjligt ha en utbildning som
motsvarar den behörighetsgivande lärar- eller förskollärarutbildningen. Du får
i så fall också bara undervisa under ett år i taget" (Skolverket).
Vad gäller för grundskolan då? Vi ser ju där en ökande mängd av obehöriga
personer utan adekvat utbildning för legitimation.
Realiteter?
Denna skrivning är en realitet idag och ännu mera om 5 år, men detta som bakgrund måste man fundera över om detta tillför skolan något kan man undra. Om 5 år saknas c:a 80000 utbildade legitimerade lärare som ska ersättas av personer utan lärarutbildning på högskolenivå. Vad kan dessa obehöriga personer åstadkomma som inte de saknade utbildade lärarna kan göra?
Så min slutsats måste bli att när verkligheten ser ut som den gör, så kan inga "sagor" i världen legitimera denna "utvecklande" skolreform just nu. Förskollärare utan ämneskunskaper för 3 årskurser för de tidigare åren blir ju i praktiken ännu fler obehöriga i grundskolan. Skall man ändra hela grundskolan lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet för att man ska få ihop allting? Att byta namn på förskoleklassen med samma metodik och inriktning - ja, att tro att legitimerade förskollärare på kort varsel, ska kunna undervisa i hela Lågstadiet med bibehållen kvalitet - nej.
Vad vet man?
Vad är det som säger att utbildning av förskollärare till grundskollärare ska lyckas bättre än de försök man gjort men verksamhetsintegrerad utbildning? Har man utbildat sig till förskollärare så kanske det var för att man vill arbeta med det. Den bärande frågan blir, "vet man hur många förskollärare som vill bli grundskollärare"?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.