Förändras läraryrket till det bättre?

Många lärare uttrycker stress, ökade krav och kontroll av skolverksamheten in i allt fler detaljer. Viktiga frågor att ställa. Var går egentligen gränsen för lärarens frihet med undervisningens innehåll och val? Var går gränsen för lärarens ansvar?

Synen på läraren
Synen på läraren har alltid varit att hen skall representera ett ideal där hon/han bör handla och leva efter det som man undervisar om. Detta är något som har följt och följer än idag läraren in i den privata sfären. Jobbets kärna är och har alltid varit att ge barn och ungdomar kunskap, uppfostran och omsorg.

Yrkets innersta väsen
Yrkets innersta väsen innebär även i dag en livsstil som alltid bör vara bestående och inte låter sig regleras. Detta förhållande kan man utläsa frasen ”Läraren har pedagogisk frihet i sin undervisning”. Man kan även i dag utläsa att läraren förväntas att se sin yrkesprofession som ett "kall.". Nu uttrycker man det inte så utan i ord som, man ska ”tycka om människor”, ”man vill göra skillnad” och ”man vill vara samhällsnyttig”. Som lärare vet jag att de som inte är lärare har liten koll på vad som fordras av lärarna och deras arbete. Jag brukar säga att har jag fått betalt för allt arbete som har fordrats för att få ihop undervisningssituationen, så hade jag varit förmögen nu. Med det vill jag säga att den reglerade arbetstiden sällan räckt till för mig, för att göra ett professionellt jobb med den kvalitet som jag vill.

Lärarens dilemma
”Läraren ställs ständigt inför svåra bedömningar om vad som är rätt eller fel, vad som är rättvist och rimligt och vad som gäller för undervisningen, samarbete och samvaro” (Anne-Marie Kvelie 1999 citat)

I det här citatet ryms mycket av lärarnas dilemma, då utomstående sällan kan se vilka grundvalar som avgör handlandet. Mycket ofta måste besluten tas med kort varsel och i rätt tid.

”I styrdokumenten kan man utläsa att ansvaret för eleverna inte längre knutet endast till hemmet utan skolan har ett medansvar för barns och ungdomars uppfostran och omsorg. I och med fostransrollen som läraren har blivit tilldelade innebär det att en lärare måste var mer emotionellt involverad till eleverna och ha speciella kunskaper om varje enskild elev” (Malin Bengtsson, Alisa Selimovic 2009)

 Läroplanerna har över tid poängterat sin uppfostrande roll olika starkt. Från "skolan ska fostra" i Lgr 80 till mera moderata uttryck i andra.

 Professionellt arbete och handlingsutrymme
Professionellt arbete beskrivs ofta som komplext. Det är ett arbete som kräver högre utbildning, arbetet sker gentemot klienter, och det finns en stark kollegial kontroll med anspråk på professionalitet (Svensson, 2008).

"Utförandet är relativt självständigt, både när det handlar om planering och genomförande av arbetsuppgifter. Arbetsuppgifternas karaktär gör att denna typ av arbete är svårt för att inte säga omöjligt att i detalj styra och övervaka". (Svensson 2008)

Bilder www.google.com

 Att mäta
Trots läraryrkets uppbyggnad och karaktär, där det är svårt att i detalj styra och övervaka (Svensson 2008), så upplever lärare att man försöker från myndigheter, nu mera,  kringgå problemet. Trots svårigheterna försöker skolmyndigheterna övervaka ”kvaliteten” och resultatet. Resultatövervakning försöker man nå genom de betyg som är satta, men kvaliteten på undervisningen över tid är svårare att mäta då faktorn, elevernas lärande, är individuella.

Tankarna i NPM (New public management ) rymmer många olika reformer, både administrativa och ideologiska. De administrativa reformerna fokuserar på organiseringen av offentlig sektor och har inneburit ökad utvärdering, dokumentation och mätande av prestation och effektivitet. 

 Om man tar till sig ovanstående skrivning att det finns stora svårigheter, att inte säga omöjligt att i detalj styra och övervaka lärarnas arbete blir det problematiskt. Trots det upplever många lärare att man gör just detta och försöker styra och övervaka utifrån. Lärarna hamnar i en ”rävsax” som många uttrycker som stressande. Jag menar att man försöker få ut "mera arbete" av lärarna, enligt NPM-principer där man försöker göra samma bedömningar som i tillverkningsindustrin. Men att arbeta med människor är långt från att tillverka konservöppnare.

 Gamla tankar
Underförstått i detta resonemang hänger man sig åt de gamla tankarna att läraren överför sin kunskap till eleverna som enda informationskälla. Att se detta som en rak linje i lärandet blir konstigt menar jag. Kunskap uppstår inom eleven och kan härledas till olika källor och åtaganden. Skolan är ju i tiden inte alls enda kunskapskällan och läraren kan inte rakt av överföra sin kunskap till eleverna som många allmänt ännu tror.

 Läraren ger ”smörjmedlet” i lärandeprocessen.
Med god kunskap om den enskilde eleven, kunskap om ”vägarna”, om slutmålet är ”smörjmedlet” i lärprocessen. De uppstår i stunden, i kanske korta ögonblick som för processen vidare. Detta har varit läraryrkets inre kärna genom alla tider. En inre kärna som inte kan mätas i klassrummet utan kontinuerlig videoinspelning. Inte heller kan man mäta elevens inre processer i lärandet.

 Ingen överbyggnad, hur smart den än är, kan inkräkta i lärandeprocessen hos eleverna. Den står och faller i dialogen och de mellanmänskliga mekanismerna. Den inre dialogen kan inte mätas, då den inrymmer förståelse för problemet och sammanhanget inuti elevernas huvuden.

Sören Kierkegaard har på ett utmärkt sätt beskrivit lärandets mekanismer och förutsättningar. En sanning som är universell och lika genom decennierna för lärarna i deras arbete.

Sören Kierkegaard skrev i sin dikt ”Till eftertanke” om empati i lärandet. (Utgiven 1859)

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta
med att hjälpa inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kierkegaard  

Kloka ord som varje lärare vet är en total sanning. Detta kan man
inte mäta med något mätinstrument utifrån, eller basera en
individuell lön på, anser jag.

Små inre förändringar men större yttre
Om man ser till innehållet i Kierkegaards dikt så har läraryrket inre väsen inte förändrats. Det som förändrats och urholkas är lärarens möjligheter, både professionella och ekonomiska. Om man ser till helheten, så menar jag att förutsättningarna för yrket har försämrats. Jag menar att synen på lärare också har ändrats, från att ha varit samhällets stöttepelare med den status som följt med detta, till att många gånger bli "vem som helst", som man kan ha synpunkter på och gärna vill påverka i olika riktningar.

Att lärarna kan betraktas som vem som helst, menar jag, beror på det stora antalet obehöriga som finns i många klassrum. Detta förhållande präglar statsmakternas förlamning när det gäller att ta krafttag för en skola i tiden. Så länge läraryrket saknar goda lönevillkor för alla och en medföljande status, så får man allt färre studenter som vill bli lärare. Ett land kan inte förlora lämpliga studenter och andra som kan göra en insats i skolan, till förmån för en kvalitativ skola. Man vill från statsmakternas sida  knyta an till "marknaden" utan att förstå följderna, av detta, menar jag. Jag ser dock detta mycket tydligt!

 Källor

Bengtsson M , Selimovic A (2009), Vad har läraren för roller idag?

Kierkegaard S (1851-1852 ) Till eftertanke - dikt

Kvelie, A-M (1999) Att vara lärare. Lund: Studentlitteratur.

Svensson, L. G. & Karlsson, A. (2008). ”Profesjoner, kontroll og ansvar”,

Wikipedia,  New public management New public management – Wikipedia

Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Till_eftertanke