Varför gör man ingenting? Del 2

Rubriken är användbar även i detta inlägg. Skolan håller på att urholkas med bestående men, medan skolmyndigheter sitter passiva och betraktar skeendet, anser jag. Man producerar dock tips, handledningar i mängd från skolverket till allt färre utbildade lärare.

Fler vuxna i skolan tillför sällan något efterfrågat pedagogiskt värde
Även lärarförbunden vill ha fler vuxna i skolan. De menar att dessa vuxna ska finnas i skolmiljön för att skapa lugn och ro under skoldagen. Att anställa vuxna vilka som helst, menar jag, bara blir en arbetsmarknadsåtgärd inte en pedagogisk resurs för skolan. Man betonar trivseln och säkerhet i skolan som huvudargument. Det är ju förstås bra för arbetsron.

”Det som elever lyfter fram som viktigt är att fler vuxna borde anställas och finnas tillgängliga i fysiska skolmiljön. Att de vistas i korridorer, skolcaféet och andra allmänna miljöer för att kunna se och förebygga situationer som urartar och för att skapa bättre relationer”. (Ylva Odenbring, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet)

Förutom ordning och reda finns den pedagogiska aspekten och skolans effektivitet för lärande med behöriga lärare kvar. Det är detta som efterfrågas av de som står eleverna närmast – lärarna.

Bilder www.google.com

Avlastning för lärarna?
”Ett sätt att avlasta lärare är att rekrytera personal med kompletterande kompetenser. Det kan vara lärarassistenter, socionomer och andra yrkesgrupper. När lärare får avlastning kan de fokusera mer på sitt kärnuppdrag, det vill säga att planera och genomföra undervisningen, bedöma, dokumentera och informera om elevers kunskapsutveckling”. (Skolverket)

Det lärarna alltid behöver är flera utbildade ”händer” i det dagliga arbetet. Detta vet alla efter år av diskussioner. Inte flera människor vilka som helst. Skolverket verkar inte förstå undervisningsproblemet i sin vidd, menar jag.

Fler obehöriga urholkar skolan.
Man försöker hitta personer som ska verka i skolan, de flesta obehöriga utan pedagogisk högskoleutbildning. Att lita till lärarassistenter, det  blir än flera pedagogiskt obehöriga. Det lärarna efterfrågar hela tiden är fler behöriga lärare i klassrummet som kan verka på ett effektivt pedagogiskt sätt. Att gå andra vägar är mera som konstgjord andning för en skola snart "i förfall". Jag finner det tveksamt om vi kan återskapa en kvalitativ skola av "1980-talsmodell" i tiden. Nedrustning har gått för långt och skolan har inte följt med tiden. 

”På de skolor som vi undersökte upplevde lärarna att de blev avlastade rent kvalitativt då de blev av med de mer psykosociala bitarna av jobbet, som kontakt med föräldrar och elevproblematik,

Ganska många av lärarna som vi pratat med upplever att de blir av med tid som man annars har använt till att prata med kollegor. Det kollegiala har lite grann försvunnit. En del lärare menar också att man saknar kontakten och relationerna med eleverna. Flera säger att de upplever att lärarassistenter ibland själva hade behövt assistenter”. (Per Lindquist 2020, Läraren.se)

Ett ljus i mörkret
Det fanns ett ljus i fjärran under Coronapandemin som visade på att skolan kan ta krafttag om det behövs. Exemplet är distansundervisningen som startade från noll eller nästan noll. Tyvärr fokuserade man på brister i denna modell, vilket både elever och lärare uttryckte till en början. Men ansatsen bevisade att det går att göra annorlunda saker än att fokusera på skolbänken.

Ett annat ljus har uppstått på flera ställen, där man sett över lärandeorganisationen. Ökad samordning över klassgränserna, varierande gruppstorlekar när sådant varit möjligt som ett exempel.

"Mantrat ”klasstorleken har ingen betydelse” skaldas då och då i riksdagens talarstol, på tidningarnas ledarsidor och av diverse proffstyckare. Det är en förvrängning av de forskningsresultat som säger att klasstorlekar visserligen inte har störst betydelse av alla faktorer som påverkar elevernas resultat – men ändock har viss betydelse". (Camilla Skoglind, Skolvärden 2017)

Det övergripande problemet
Eftersom detta problem med obehöriga finns, måste de flesta lärare i nöden ändå tillgripa att använda obehöriga i den pedagogiska undervisningen. Trots att man vet att effekten av detta ofta inte är optimal. Läraren kan inte dela på sig i ”allmän” klassundervisning och specialinsatser för enskilda elever på samma gång.

Skolverket ”lever” i poesivärlden.
Man hittar på åtgärder som effektivt döljer det verkliga problemet, anser jag. Det verkliga problemet är att mängden pedagogiskt arbete inte ”räcker till” för alla elever på ett optimalt sätt i klassrummen. Jag har länge funderat över om kompetensen för att se skolans problem i det enskilda klassrummet är för dålig eller saknas helt, jag kan spekulera om det. Man använder begreppet ”lärare” från Skolverkets sida, som om alla var behöriga. Jag kan misstänka att stor del av de 30% obehöriga har vissa svårigheter att se den ”röda tråden” i det pedagogiska långsiktiga arbetet och samtidigt se slutmålet för lärandet.

En ”våt filt” dras över skolan
Man har nu mer än 30% obehöriga, enligt statistiken, som ska fylla lärarplatser i klassrummen. Man vill tillföra lärarassistenter och personer med andra kompetenser i skolan. I praktiken innebär detta att flera utan behörighet och pedagogisk högskoleutbildning ska verka i skolan. Vad är syftet mede detta? Var finns då en kvalitativ pedagogisk skola för alla elever?

Om man skulle förhålla sig så här i arbetslivet i övrigt så skulle säkert många ta ordet ”mörkläggning” i sin mun, tror jag. Att i viktiga yrken med stor kompetensefterfrågan ta in vem som helst utan den utbildning som man måste ha. I meningen att flera vuxna i skolan snart ”snubblar” på varandra utan att tillföra något pedagogiskt kvalitetsarbete blir då resultatet upplever jag. Skolans syfte och resultat kommer att inverka under lång tid i många elevers vardag, då bristfällig undervisning inte går att trolla bort i stunden. För Sverige som land är detta förödande anser jag. Vi behöver väl utbildade människor när vi verkar i ett högteknologiskt land.

Alla verkar att ha "givit upp" skolan i praktiken
Skolverket producerar handledningar, tips mm som allt färre lärare kan ha nytta av. Politiker pratar vitt och brett om skolan utan djupare pedagogisk insikt. Många gånger tvingas skolorna att öka klasstorleken för behöriga och kompensera  de obehöriga, upplever jag. Flera forskningsrapporter visar på att den övergripande pedagogiska inriktningen ibland brister ute på skolorna. Många gånger säger forskningen och skolmyndigheter att brister finns i skolledarorganisationen på ett antal skolor man undersökt, (Skolinspektionen) 2018. Man kan inte prata sig till framgång eller förändring, det vet vi ju alla..

”Rektorer har liten tilltro till att skolan kan göra en skillnad för elevers svårigheter. Skolledare har dessutom inte sällan en ganska motsägelsefull syn på specialpedagogernas roll i skolan”. (Claes Nilholm, professor i specialpedagogik 2011)

Detta är det stora problemet och skolans uppdrag, att uppmärksamma och stödja elever med skolsvårigheter i det dagliga skolarbetet. Hur gör man detta utan behöriga lärare med de pedagogiska redskap som erfordras för de enskilda eleverna?

 

Källor

Bergling M, Skolvärlden (2017) Undersökning: Så tycker lärarna om sin rektor 

Lindqvist P, professor i didaktik 2020, (Lärar)avlastande yrkesgrupper –  Var går gränserna? En rapport från Forum för professionsforskning 2020:1

Nilholm C (2019) En inkluderande skola- möjligheter, hinder och dilemman

Odenbring Y (2020), ”Våld och utsatthet kan ta många olika uttryck i skolvardagen”

Skoglind (2017) Skolvärlden.se, Här blir stora klasser små

Skolinspektionen (2018) Skolhuvudmäns styrning för ökad likvärdighet behöver stärkas. Rapport

Skolverket ”Tillföra olika kompetenser” - kommentarmaterial