Har den politiska skoldebatten spårat ur?

 Nu har friskoledebatten blossat upp till ytan på allvar. Man verkar tro att man kommer fram till skolans problem, genom att fokusera på vinsterna i skolkoncernerna. Om det är vinsterna som är fel så måste man kanske angripa det problemet. Då är det ett samhällsproblem i första hand och inte ett undervisningsproblem. Att blanda ihop politiska ståndpunkter med själva undervisningens innehåll leder ingenstans.

”Skolsegregation, sjunkande läsförmåga, hårda betygskrav och lärarbrist. Den svenska skolan står inför en rad utmaningar”, säger pedagogikprofessor Monica Rosén.

 ”Jämför vi oss med hur vi har haft det tidigare i skolan kan man säga att vi inte mår lika bra som vi har gjort. En stor del handlar om de reformer som vi har genomfört i Sverige inom det fria skolvalet och friskolereformen. Det har del i att vi i dag ser ökade skillnader”, säger Monica Rosén.

Visst kan vi se ökad segregation, och en del kan säkert tillskrivas vad som fallit ut från friskolornas intåg i samhället. Men jag vidhåller att grunderna till detta är att hämta inom sfären samhällsförändringen – alltså politiska skapade problem

Bilder www.google.com

Ett politiskt skolproblem
Jag menar att de problem som den svenska skolan hamnat i är skapade problem. En politisk tro, på att marknadskrafterna skulle skapa en bättre skola. Att man då valde ordet ”friskola” var olyckligt i stället för det adekvata ”privatskola”, kan jag uppfatta. Visst var friskolorna i begynnelsen fria från en del skolkrav t ex att ha ett skolbibliotek. Det finns andra politiska åtgärder som inverkat på skolans kvalitet, att man har ”hållit tillbaka” lärarlönerna under lång tid, att man inte på allvar sett över arbetsmiljön i skolan. Lärarorganisationerna har hela tiden hävdat att lönerna är lägre än i jämförbara grupper. Vilket lett till glesa led i lärarutbildningarna med ofta låga inträdeskrav, då studenter valt andra utbildningar.

Marknadskrafterna har verkat på vanligt sätt i skolan, genom uppköp av mindre skolenheter för att skapa skolkoncerner. Detta kunde man lätt ha förutsett, då marknadskrafterna på andra områden fungerar så.

Samhället har ju ansvar för alla medborgares utbildning i slutänden. En kommunal skola kan inte gå i konkurs, men tas över om man inte kan klara kvaliteten. En friskola har ju friheten att gå i konkurs och lämna skolsystemet och eleverna till sitt ”öde”. Då har de kommunala skolorna ansvaret att bereda dessa elever plats inom skolsystemet.

Inget lärarproblem
Man påstår att lärare i friskolor sätter glädjebetyg. Någon lärare kan känna sig tvingad att göra arbetsgivaren till viljes, genom att man då kan uppleva sig övervakad. Att man genom undersökningar uppdagat att läskunnigheten sjunkit, och flera andra faktorer har blivit sämre är också ett politiskt skapat problem, menar jag.

I debatten hörs röster om att inte förändra den traditionella synen på en skolas uppbyggnad.

 *Visionära arkitekter måste sluta rita moderna ”framtidsskolor” utan vanliga klassrum, då det hindrar elevernas inlärning och försämrar lärarnas arbetsmiljö, skriver läraren Isak Skogstad, gymnasielärare.

Isak Skoglund är inte ensam om att titta bakåt till en, som man tror, en bättre skolvärld., kan jag uppfatta. Detta är ett vanligt sätt att tackla upplevda misslyckanden – det var bättre förr. Alla submiljöer och åsikter om dessa blir gärna dimridåer framför det verkliga problemet, menar jag, nämligen det politiska skapade problemet.

Att man nu i elfte timmen vill försöka att skruva tillbaka tiden, nyttjar troligen till ingenting. Då de politiska åsikterna fortfarande går isär om medel och möjligheter och vi når säkert status que igen, kanske bara med någon variation.

 Källor

Hamilton U (2021) Fler friskolor ger en bättre skola för alla - artikel

Läraren (2019)  Svenska skolan ”mår inte lika bra som vi har gjort” – artikel

Skolverket