Skönmålningen i skolan skymmer verkligheten

 Att skönmåla är att gömma problem sa en gång en vis person. Vi har alla hört hur bra distansundervisningen under convid-19 har fungerat, allt över förväntan. Resultatet har i stort varit nästan lika bra har man hävdat.

”Trots ansträngningar har dock fjärr- och distansundervisningen sällan kunnat erbjuda samma förutsättningar för lärande som undervisning på plats i skolan. Möj­ligheten att växla mellan undervisning på distans och undervisning i skolan tycks därför ha varit avgörande för att situationen kunnat hanteras” (Skolinspektionen 2021)

Skönmålningen och verkligheten sammanfaller inte utan det har visat på ökade svårigheter för många elever och för den delen också för lärare med otillräckliga datakunskaper.
De negativa konsekvenserna har kunnat mildras på skolor som löpande arbetat med att kompensera eleverna för uteblivna moment i efterhand eller som undervisning i moment som inte kunnat genomföras med god kvalitet. På många skolor har uppföljande undervisning i moment som avhandlats under pandemin, varit helt nödvändiga.

Bilder www.google.com

Alla lärare
En annan skönmålning och generalisering är när man talar om alla lärare i skolan. I verkligen finns inte längre någon homogen grupp med behöriga lärare. Menar man i verkligheten att 2/3 av lärarkåren som består av behöriga lärare, är det de som gör ett bra jobb? Mer än 30 % av de som ”står i katedrarna” är obehöriga och får inte göra alla lärares göromål, ex betygsättning.

Man ska inte generalisera, men om inte lärarutbildning skulle vara något värd, så måste man också omfatta obehöriga personer i skönmålningen. I mina ögon är de vikarier eftersom de inte  enligt skollagen kan ha tillsvidareanställning i skolan. De är ju inte sämre människor för det, men ofta utan pedagogisk högskoleutbildning, vilket då bör ge utslag på kvaliteten. Inga mätningar har troligen gjorts för att mäta kvalitet och resultat hos vikarierna över tid. Det är förstås enklare och billigare att försköna.

”Lärarbristen har fortsatt öka och är nu mer utbredd i hela landet. När det gäller förskollärare, speciallärare och specialpedagoger närmar vi oss en brist på fem på en femgradig skala, säger arbetsmarknadsanalytikern” Annelie Almérus till Dagens Nyheter. (Skolvärlden 2017)

Tvålärarsystem
Det har blivit allt vanligare att man också skönmålar lärarbemanningen i olika klasser.
”Vi använder tvålärarsystem ”i klasserna". Verkligheten är ofta den att man kan ha en behörig lärare i bästa fall och en lärarassistent i klasserna och kallar detta tvålärarsystem. En lärarassistent är ju inte i formell mening en lärare med ett utbildningsuppdrag. Även om nöden tvingar in detta i verkligheten.

Elevvården fungerar bra
En annan skönmålning är alltför ofta att  man uttrycker att ”elevvården här på skolan fungerar bra”. Som lärare vet man alltför väl att bristen på speciallärare och annan elevvårdspersonal gör sig gällande inom elevvården. Ofta behövs specialstöd som inte finns. Då tvingas man att ta till åtgärder som man vet inte är optimala. I stället för speciallärare får eleven "hjälp" av en elevassistent eller en lärarassistent, eller annan vuxen. Att hantera problemen på detta sätt är förstås inte bra. Principen att göra något är bättre än inget alls, är det enda som står till buds. Skönmålningen är att man "slår sig till ro", då man "löst" problemet, dvs man gjort något, och uttrycker just att det fungerar så bra det kan. Problemet kommer att hamna hos läraren som ska förklara för oroliga föräldrar vad man gjort. Sedan är det en samvetsfråga om man som lärare fortsätter skönmålningen eller säger sanningen.

Skönmålningen hindrar
Jag menar att skönmålningen hindrar att man ser problemen, eller vill se dem. Ser man inte dessa på alla nivåer i skolsystemet, så befäster man brister och att skolorganisationen inte presterar på "topp". Alla måste säga som det är, annars så kanske nödvändiga stödpengar uteblir, och framför allt nya angreppsätt och ny organisation där det behövs som kan möta bristerna. Resultaten av skolorganisationens möjligheter syns, menar jag, i de internationella undersökningarna. Kanske en del av förklaringen är skönmålningen?