Är skolmyndigheternas hantering av lärarna ett fiasko?

Jag har under en avsevärd tid påpekat, tillsammans med andra, att skolan är i kris. Nu har denna accelererat till att var fjärde lärare byter skola varje år och en del slutar, c:a 4000 per år (SCB) Krisen är nu ett faktum för eleverna, trots att man med olika knep vill förneka detta. anser jag.

"Gräver" på fel ställen
Vad gör skolmyndigheterna för att åtgärda problemet. Jo de sysslar med andra saker som inte inverkar på problemet. Man inför en ny läroplan, man pratar om att ändra betygsystemet och lärarutbildningarna, saker som för den utomstående kan vara viktiga, men som tillför lite i skolvardagen. I mina ögon försöker man villa bort det verkliga problemet. Nya läroplaner som allt färre behöriga lärare kan följa blir nästan som ett skämt, om det inte var så allvarligt. Problemet är tudelat när allt fler vikarier utan pedagogisk och didaktisk högskoleutbildning ska tolka dessa läroplaner. för att utveckla skolan och lärandet, då blir det sällan effektivt, tror jag.

Tre skäl att byta skola eller yrke
Lönen – arbetsmiljön – att inte kunna göra ett bra jobb. Detta är inga hemligheter utan detta har varit känt de senaste 20 åren. Skolmyndigheterna har hela tiden använt lappa och lagametoden för att inte säga de akuta åtgärder man gjort med lönejusteringar några få Till detta kommer den framtvingade "individuella" lönerörelsen att byta skola ofta för att få upp lönen och få bättre arbetsvillkor. 

Det måste förstås vara det motsatta, att de lärare som stannar på en skola ska belönas för detta. Inte de som cirkulerar i en egen lönerörelse, som ger individuella fördelar kan man tycka. I tidningen läste jag i veckan att en lärare som bytte skolan kunde öka sin lön med åtskilliga tusen kronor. Jag förstår detta alltför väl, men det är också ett tecken på att allt inte står rätt till. Visst, tillgång och efterfrågan styr även i skolan, det hade inte marknadsförespråkarna tänkt på, att denna situation skulle till sist driva upp kostnaderna.

 

Bilder www.google.com

Detta är troligen bara början
En annan möjlighet för de lärare som är missnöjda är en positiv arbetsmarknad med stor efterfrågan i många yrken, vilket är en fördel vid jobbansökning. Vill man vara pessimistisk, så bär framtiden på dystra scenarier, om detta fortsätter kan vi snart ha 50 % lärare utan adekvat utbildning som undervisare. Vad har vi då för heltäckande och rättssäker skola kan man fråga sig.

Tiden går i cirkel
Visst har alla hört att historien upprepar sig, men kanske inte tänkt så mycket på detta. När det gäller skolan är det extra allvarligt, då det drabbar uppväxande generationer som behöver ha en god utbildning för att utveckla Sverige. Den som kan sin skolhistoria ser sambandet med när folkskolan infördes i Sverige på 1800-talets andra hälft. Då fanns det inte tillräckligt med lärare utan man fick uppbåda, andra som "undervisare", klockaren och andra läskunniga personer för att ”äntra klassrummen", med det resultat det blev.
Vi känner igen situationen idag med allt större mängd av personer utan pedagogisk utbildning som ska verka i allt flera klassrum. Så visst går historien igen, även om anledningarna inte är de samma. Man framför nu, dåliga arbetsvillkor, lite tid för undervisning och låga löner ger samma resultat som på 1800-talet - för få utbildade lärare i skolan. Då kunde bristen förklaras med att det inte fanns utbildade lärare i den mängd som behövdes. Nu är bristen medvetet skapad genom njugga löner och arbetsvillkor.

Skolmyndigheterna har gett upp
Jag som verkat i skolan under lång tid har sett hur våra skolmyndigheter och skolpolitiker sysslat med andra saker, man har splittrat lärarkollegierna genom att belöna några få, genom kriterier som är luddiga. Det finns många flera exempel på hur man undvikit det verkliga problemet, att ha behöriga lärare kvar i skolan. Lärare har fått genom denna fiaskohantering fått ett antal akutuppgifter som inte tillhör den anställning man haft, för att rädda det sjunkande "skeppet". Man har blivit ordningsvakt, kurator, psykolog och flera har blivit "boxbollar" och värre för eleverna mm. Allt detta har tagit tid från kärnuppgiften - att undervisa.

 

Inget nytt under solen
Jag har nu ”drivit” min blogg i snart 13 år, då 2009 när jag började skriva fanns rubriker för inläggen under de tre första månaderna som:

Har vi den skola vi förtjänar i Sverige?

Kris och utveckling.
Förändras lärarrollen någonsin?
Är pedagogerna fortfarande pedagoger?
Överlever skolan som skola i orostider?
Vilken skola vill våra elever ha?
Negativa vibbar – ett gissel

... med ett antal liknande genom de kommande åren.

Är man riktig pessimist så kan man tycka att vi nu har 13 förlorade år, då problemen är desamma i dag, lärarnas situation är den samma. Får allt detta förfall som skapats för skolan utifrån fortsätta, så finns snart ingen återvändo. Vi får vara tacksamma att så många lärare stått ut så länge. En möjlighet för välbeställda återstår, tror jag, att utnyttja möjligheten att få sin barns skolutbildning i något annat nordiskt land. Men man behöver inte vara snille för att förstå att stora delar av kommande generationer kommer att sakna optimala möjligheter efter skolan.

Källor
SCB "Lärarstatistik"
Skolhistorik "Om Folkskolans införande"
Skolverket 
Skolvärlden (LR) Ohållbara arbetsvillkor