Skolverkets lägesbedömning: "Den svenska skolan ger inte alla elever samma möjligheter till lärande".
”De flesta skolor fungerar bra och svenska
elevers kunskaper ligger generellt sett på en god nivå. Men skillnaderna mellan
elevgrupper och skolor ökar och alla elever får i dag inte samma möjlighet att
lyckas i skolan”. (Peter Fredrikson Skolverket)
Detta är förstås ingen
nyhet utan en diskussion som pågått i åratal. Problemet som jag ser det att
allt verkar stanna med detta konstaterande och vi ser få bevis på aktivt
handlande.
Föräldrars utbildningsnivå
”Vi ser att
föräldrars utbildningsnivå fortsatt är avgörande för hur väl en elev lyckas i
skolan. Samtidigt ser vi att kvaliteten på utbildningen varierar beroende på
var eleven bor och vilken skola eleven går på. Huvudmän och skolor får alltmer
skilda förutsättningar att genomföra sitt uppdrag och det tuffa ekonomiska
läget riskerar att förvärra situationen”, säger Peter Fredriksson.
Detta förhållande har diskuterats och ventilerats sedan ”urminnes tider”,
vilket jag ser som ett allvarligt problem, då skolan inte kan vara
kompensatorisk och fylla sitt uppdrag. Detta betyder ju att William D.
Mellins ”datalag” är i högsta grad gällande här, omskriven i pedagogiska termer,
”brister man för in i skolan är de man får ut”.
Kontentan för
många elever är att de svårigheter i sitt lärande är svåra att komma tillrätta
med på det sätt många skolor arbetar på och de resurser de kan använda.
Förklaringar
finns i skolans vardag
Elevernas tillgång till behöriga lärare skiljer sig stort
mellan skolor. Ofta finns färre behöriga och erfarna lärare på skolor med
mindre gynnsamma socioekonomiska förutsättningar.
Täta rektorsbyten är dessutom vanliga på dessa skolor, vilket försämrar möjligheterna
att bygga hållbara strukturer för att utveckla undervisningen. Skolverket ser
även stora skillnader i lärarnas förutsättningar att bedriva undervisning. Det
gäller till exempel tillgång till specialpedagogiska resurser, läromedel av hög
kvalitet och hur väl skolan lyckas arbeta med att främja studiero på
lektionerna.
SKOLANS KRIS ÄR INTE ETT ELEVPROBLEM
I många diskussioner stannar skolornas misslyckanden vid att söka
förklaringar som elevproblem. Av ovanstående text så förstår vi att problemet
ligger mycket djupare än att vara ett elevproblem. Jag menar att skolan har ett
allvarligt strukturellt problem som verkar negativt på djupet. Det man tar fram
i texten har avhandlats under många decennier utan att man kommit något steg
närmare en funktionell lösning, anser jag.
Skolverkets lösning på problemet
Man uttalar lösningar som ett mantra, lösning som uttalas rakt ut i luften utan att ”tappa andan”
# Rektorer måste få bättre förutsättningar att utföra sitt uppdrag.
# Fler behöriga och erfarna lärare behöver arbeta på skolor med mindre
gynnsamma förutsättningar för att bryta den pedagogiska segregationen.
# Elever behöver få det stöd och den stimulans
de behöver redan från start.
Lärarna strävar på
Om jag skall vara negativ har dess meningar uttalats under hela min
lärartjänstgöring, utan att förhållandena nämnvärt förändrats. Jag har alltid berömt mina kollegor
för att de inte ger upp trots denna höga uppförsbacke.
Skolverkets lösning på skolan kris uttalas och dessvärre konstateras
"Skolverket ser fortsatt ett tudelat skolsystem. De flesta
skolor fungerar bra och svenska elevers kunskaper ligger generellt sett på en
god nivå. Samtidigt finns det alltför stora skillnader i elevers kunskaper och
många elever fortsätter år efter år att halka efter i kunskapsutveckling".
Det visar att skolan idag inte förmår att kompensera för elevers skilda
förutsättningar. Huvudmännen får alltmer skilda förutsättningar att genomföra
sitt uppdrag och elever i olika delar av landet erbjuds i dag inte en
utbildning av likvärdig kvalitet. För att vända utvecklingen ser
Skolverket tre nyckelfrågor som är viktiga i det fortsatta arbetet; att rektorsomsättningen behöver minska, att den pedagogiska segregationen måste brytas och att alla elever behöver få det stöd och den stimulans de behöver redan från start.
Fungerar den nationella skolutvecklingen?
Med en lång lärargärning, har jag under åren funderat mycket på den nationella skolutvecklingen, om den har någon djupare bäring. Många gånger upplever jag att den är alltför ytlig. Man angriper ofta och tar ett "snabbfixuttryck när skoldebatten hettar till.
Man börjar ofta med olika arbeten med läroplaner och kursplaner, där man ändrar ords betydelse och kursplanernas omfattning och inriktning. Man genomför flera utredningar och skolkommissioner, där man sedan inte ser några större resultat när de är genomförda.
En styrning av den nationella skollan genom "fjärrstyrning" från Stockholm är inte funktionell, anser jag. Man avvecklade Myndigheten för skolutveckling, med flera inarbetade funktioner, till förmån för Skolinspektionens granskning efter principen "Gör om och gör rätt". Vilket många lärare uppfattar att man misstros i arbetet. Efter genomläsning av flera rapporter slås jag av likheterna i de åtgärder som föreslås. Men, menar jag, alltför lite märks på någon djupare nationell nivå.
SÅ VAR VI
TILLBAKA PÅ RUTA ETT
Detta var ett konstaterande utan innehåll,
menar jag. Även om man utarbetat ett antal åtgärder, så menar jag att
förutsättningarna ändå inte finns, då vi har för få legitimerade lärare,
undervisningen ligger på en för låg nivå, bör läsas ”för många personer som
undervisar i skolan utan nödvändig högskoleutbildning". Skolans låga förmåga att
vara kompensatorisk. SÅ VAR DET SAGT; MEN FÖRÄNDR DET NÅGOT INOM 10 ÅR ÄR FRÅGAN? Jag menar att man måste lämna "pratnivån" och börja analysera på djupet och använda det som t ex skolkommissioner uppdagat.
Källor
Fredriksson P Skolverket, Den svenska skolan ger inte alla elever samma
möjligheter
William D. Mellin, datalag, i grundmening ”Rubbish
in rubbish out”
Läs gärna mera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.